Solvarma Hallon

Oh no. Ett sms gick runt här nu om att det blir filmvisning ikväll klockan nio. Pan's Labyrinth. Som i och för sig säkert är väldigt bra, och jag som har världens största crush på spanska språket njuter ju alltid av att se spanska filmer. Men jag tänkte inte gå- vi firade en killes födelsedag igår kväll och det blev ganska sent, och ikväll borde jag verkligen stanna inne och jobba. Börjar redan känna examensstressen här, och det är illa det! Men så berättar en av mina bästa kompisar att hon bjudit dit sin nya pojkvän, som jag ännu inte träffat. Och givetvis måste jag gå då! Jag vill ju absolut träffa honom! Jaja, det är väl ett bra tillfälle för mig att träna upp min urusla spontanitet... Försöka se det positiva i möjligheten som bjuds här. Inte hänga upp mig på att det inte passade vackert in i min lilla välplanerade ram.

Förresten börjar jag bli aningens tokig på att precis alla runtomkring mig har gått och blivit par. Den här tjejkompisen som nu har ny pojkvän var nog min sista nära vän som också var singel. Härligt för mig. Det är ju underbart att se kompisarna lyckligt förälskade, men samtidigt svider det lite varenda gång man inser att det där saknas i ens eget liv. Och att det inte är så enkelt att få det, bara för att man vill ha det.

Kramar

Jag blir alltid så sjukt trött precis efter lunch. Pluggandet går verkligen inte just nu. Det känns som att ögonlocken vill trilla ihop och jag bara längtar efter att få lägga mig. Men jag sov ändå sju timmar inatt och mycket mer kan jag faktiskt inte begära just nu, så jag får bara bita ihop. Testar att spärra upp ögonlocken, byta ställning, dricka lite. Men blir det inte bättre snart är det ut och jaga en stor kopp kaffe som gäller...

Kramar,

Madde

Sainsbury's hade ett erbjudande på Oreos idag. Och jag, som alltid får höra "Va?! Har du inte smakat oreos?! De är ju så himla goda!" tänkte att okej, då, nu testar vi.

Och visst är de goda. Men jag tycker att det är underligt att ingen talat om för mig att det är typ exakt samma sak som Ballerina-kex, fast i lite annat format. Eller var det jag som gjorde fel när jag råkade få med mig paketet med chokladfyllda oreos- ska det vara den där vita fyllningen istället?

Ps. Vill alltså bara förtydliga att jag inte klagar på kakorna. De slinker ju ner, om man säger så...

Kanske inte världens mysigaste plats att vara på, men jag jobbar effektivt här i alla fall... Nu har jag avverkat en stor bit av läsningen som verkligen tog emot, och det känns ganska skönt. Dags att packa ihop och gå hem. Eller ja, rusa hem blir det kanske. Killen som satt mittemot mig har verkligen klunkat ner tre stora vattenflaskor under tiden jag varit här- jag kanske är lättpåverkad, men shit, vad kissig jag blev! När han drack! Inte helt rättvist.

Jag småhoppar hemåt, för jag orkar verkligen inte knöka in mig på toaletten här med alla mina grejer. Och det känns som att jag faktiskt inte vill vara här en minut mer än nödvändigt nu. Vilket ju stämmer bra överens med det faktum att jag sitter och skriver ett blogginlägg här..;) Skärpning, Madde!

Kramar 

En gräsklippare körs utanför mitt fönster. Så vackert- tankarna bara snurrar igång inom mig. Sommar, sol, glass på stranden, solbrända lena ben, solglasögon, fågelkvitter... Det där dova mullrandet från gräsklipparen slår visst Spotify idag.

Det är ju rent läskigt att det redan är onsdag. Vad händer med tiden? Jag svär att den faktiskt accelererar.

Jag sitter här och äter frukost och försöker kicka liv i mig själv. Tror att det är lite hatkärlek till kaffekoppen just nu. Å ena sidan är det så gott med en kopp rykande hett kaffe på morgonen. Å andra sidan rycker den mig längre och längre bort från den ljuvliga sömnen som jag hemskt gärna skulle gå tillbaka till. Lite pinsamt att längta tills man får gå och lägga sig igen när det fortfarande bara är morgon...

Nej, nu sveper jag resten av kaffet och sätter igång!

Kramar,

Madde

Biblioteket var lika skräckinjagande som vanligt- folk jobbar så otäckt hårt där inne! Och jag kände mig väl måttligt flitig och motiverad i början. Funderade på att gå hem redan efter två timmar. Men så plötsligt kom det där pluggruset över mig, när jag kände att jag lärde mig något och att jag absolut inte kunde lägga ifrån mig. Så en och en halv timme till flög förbi, och jag kände mig hyfsat stolt när jag till slut lämnade pluggsalen. Bra insats.

Men. Big but. Jag är en sån tjej som ibland behöver påminna sig själv om att man inte måste prestera eller jobba flitigt alla gånger för att "få lov" att känna sig stolt och nöjd. Dagen kan vara bra och man kan vara lika värdefull om man stornjutit en hel söndag genom att unna sig en slappardag i myskläder framför tv:n. Jag känner att det är viktigt att betona. Nu följer flera veckors revision-plugg för min del, så om jag inte ser till att detta är tydligt inpräntat och förstått så blir det en väldigt jobbig period...

Kramar

Det är väl aldrig urkul att plugga. Ganska dödstrist faktiskt. Jobbigt och plågsamt för det mesta. Men ibland kan jag ändå få en liten aha-upplevelse och tycka att den här pluggperioden innan mina exams är förvånansvärt behaglig. Det är liksom ett alldeles speciellt liv som är så fantastiskt unikt för studentlivet. Jag lever i någon sorts flytande form- bara låter dagarna glida förbi och sysselsätter mig som det passar för stunden. Bara det är massa pluggande inblandat, så får dagen bli till precis vad den vill.

Dagen idag, till exempel. Jag vaknade vid åtta efter att ha lagt mig lite tidigare igår och kände mig ljuvligt utvilad. Inte för att det var snack om att ligga och dra sig ändå- jag var superkissig;) Upp ur sängen flög jag och såg ut genom badrumsfönstret att solen verkligen storstrålade ute. Så jag väckte mig själv med en härlig promenad i det vackra vädret, följd av frukost och en kopp kaffe. Plugg och disciplin i all ära, men jag tror inte att man kan plugga effektivt i över en månad (!) om man inte ser till att låta kroppen och själen få sitt också.

Läsningen har hittills gått bra. Ibland väljer jag att läsa ämnen som jag känner mig mer bekväm med, men egentligen är det "fusk", för det är ju oftast dem jag kan bäst redan. Idag körde jag motsatt strategi och valde ett ämne som jag alltid undviker. Och visst är det segt, men Gud, vad underbart att plöja igenom det nu! Äntligen tar jag itu med det... Och efter lunchpaus och lite slött surfande på nätet ska jag nu återgå till plugget. Men solen lockar fortfarande förföriskt utifrån, så jag tror att jag tar laptopen och pärmarna och spatserar bort till universitetsbiblioteket. Så slår jag två flugor i en smäll- en liten utestund till för att lapa upp lite mer solljus (jag är seriöst ljusberoende) och supereffektivt pluggande på biblioteket (där är så sjukt läskig atmosfär att man faktiskt inte vågar annat än att jobba lika fokuserat som alla andra omkring en).

Hörs senare!

Kramar

Såhär lite krävdes för att jag ska må som en spinnande katt i solen just nu:

- En hallondoftande ansiktsmask.
- En kopp hett te.
- En fruktskål.
- Webb-tv.

Jag myser just nu:)

Dagen började alltför tidigt idag och resdagar är väl aldrig toppen. En himla massa vallandes runt i köer som står stilla i evigheter av helt obegripliga skäl. Men allt gick ändå relativt smidigt, och nu sitter jag tillbaka på mitt studentrum och mår ganska bra.

Jag insåg när jag stod där i ännu en kö och irriterat svor inombords över hur vansinnigt ineffektivt flygbolaget var, att det var fullständigt meningslöst att jag retade upp mig. Den enda det går ut över är mig själv- det var ju inte som att jag högt gjorde mina klagomål hörda precis. Istället stod jag sådär svenskt lydigt och snällt och höll min puttrande irritation för mig själv. I efterhand bara undrar jag varför. Jag visste att resan skulle ta si och så många timmar. Jag visste att jag skulle komma fram hit någon gång under tidiga eftermiddagen. Så om det blev en liten extra fördröjning vid gaten borde ju verkligen inte spela särskilt stor roll i sammanhanget. Om jag hade lyckats koppla bort min inre stress och bara andats ut så hade jag kanske haft en behagligare resupplevelse. Worth trying. Nästa gång, försök att bara le och njuta av den lilla "vinsttid" den där fördröjningen ger. Studera alla intressanta människor runt omkring. Bläddra i en modetidning. Skicka ett sms till någon som du inte skrivit till på länge.

Nu är det dags att komma tillbaka in i rutinen här igen. Jag ska ut och sträcka på benen lite grann i vårvädret, sen blir det en ordentlig pluggsession. Positiv inställning var det..!

Kramar,

Madde